jag är så otroligt rädd för mig själv
jag är rädd för mina tankar, mina känslor, ja allt!
Hur ska jag kunna förklara hur jag känner när jag knappt vet själv hur jag känner.
det enda jag känner är ångest,rädsla och begär.
begär efter en gammal vän som jag avskyr mer än livet själv.
det kliar i mina fingrar efter dig, att se på dig, att se dig blänka och veta att snart är ångesten borta.
att veta att ett litet ryck kan få allt att bli bra.. i ett par minuter. sen är det tillbaka igen
Ångestkänslan är den värsta på länge
jag har en sån otrolig klump i halsen och det gör så jävla ont att andas, att andas in mer "livsglädje"
den livsglädjen som jag egentligen hade kunnat vara utan om jag varit smart.


I natt drömde jag att jag hoppade framför tåget, precis innan jag "dog" så fick jag ett lyckorus, ett sådant otroligt starkt lyckorus.. ni skulle bara känt lyckan, det var så. .så jävla otroligt häftigt!
jag förstår inte hur jag ens kan tänka såna tankar, att överväga att gå tillbaka till ett gammalt beteende är det vidrigaste jag någonsin tänkt.
men det är mitt sätt att hantera smärta och mitt sätt att vara .. det är otroligt svårt att skriva när jag knappt vet varför jag tänker och känner såhär.
jag har en sån fruktansvärt dålig dag idag.. jag vill inte känna mer smärta, jag vill inte leva, jag vill inte excistera. jag vill inte vara själv, jag vill inte vara med någon. jag vet inte vad jag vill.. men jag vet vad jag inte vill..