jag lovade mig själv att inte gråta.
men ibland är det lättare att ljuga för sig själv än att inse sanningen.

att känna sig bortglömt är en irriterande känsla som kan få mig att ändra humör på en halv sekund
precis den känslan har jag nu
jag vill prata med någon men jag vill även vara helt jävla ensam.
jag känner att det här är är påväg käpp rätt åt helvete.
damn..