inatt grät jag mig till sömns igen.
det var tysta tårar som föll.
jag kunde inte andas, jag kunde inte tänka.
jag önskar att jag kunde förklara så ordagrant att du skulle förstå
men jag orkar inte lägga ner tid på det heller.
jag är inte en person som ger upp, men detta tänker jag ge upp utan att ens tänka efter.
Smärta har aldrig varit min grej, jag försöker bli av med så mycket smärta jag bär omkring på.
Folk säger att man ska våga chansa i livet och göra "dumma" val, men jag tror inte jag klarar av att gå igenom det igen så jag väljer att lägga ner det på en gång, det gör så otroligt ont att behöva tänka i dom banorna, och jag kanske har fel, vad vet jag. Men jag klarar inte av att bli sårad.
jag är livrädd och jag önskar att jag visste vad jag håller på med.
för jag har verkligen ingen aning, jag bara kör på nu.
jag har hållt det på avstånd så pass länge och allt fick en vändning, jag kände någonting jag inte trodde att jag kunde känna. Jag blev livrädd.
fan fan fan fan