sedan i början på december 2010 har jag gråtit exakt varenda dag.
ibland har jag låtsas gått iväg på toaletten för att få gråta ett par tårar.
jag tar "fejkduschar" för att få gråta. jag ställer in saker med mina vänner och skyller på att jag är trött för att få gråta ifred.
jag tror att det är dags att ta itu med mina problem nu, men egentligen är det inget problem.
Det är bara jag som har tagit det så otroligt jävla hårt och byggt upp "problemet" till en världsligsak.
Men det gör så fruktansvärt ont och jag skäms så otroligt över det. Det är inte såhär det ska vara.
Det är nu man ska vara som lyckligast.

jag tror jag behöver en gråt-dag för att få rensa ur min kropp!