igår snurrade det till i huvudet på mig..
vad är egentligen en vän?
hur är man en bra vän?
när börjar man räknas som vän och inte bekant osv osv.

iallfall så är jag otroligt glad över att jag jobbar med Anna om dagarna, vilket betyder att jag träffar henne hela tiden och inte behöver oroa mig för att hon ska glömma mig eller dylikt.

nej detta är inget gnäll-inlägg om att mina blge-brudar inte hör av sig. för jag är lika dålig själv på att höra av mig.

Dock är inte jag personen som vill åka till borlänge längre, jag känner verkligen att jag inte har mycket att hämta där
visst. så fort jag anländer så tänker jag på min Mamma och Pappa. men ingenting mer.. staden är ingenting för mig. jag är verkligen "HEMMA" i falun:)
borlänge är en stad som står stilla. folket står stilla , jag förstår inte hur ni lyckas stå kvar på samma ställe och trampa, lev lite för i helvete. Märks verkligen att jag har blivit en lyckligare person sedan jag träffade kim och fick komma bort från Borlänge


Idag är det matlådor som ska fixas, städas undan lite för imorgon vankas 12 timmarsjobb /5 dagar i veckan.
wohoooo.