bloggerskan HanaPee som hon kallar sig skrev ett jäkligt bra inlägg om abort som jag tänker kopiera och vill att ni läser.

vad tycker ni om detta??

"Om vi för ett litet tag återgår till Justin Biebers uttalande kring abort, så vill jag poängtera att självklart är jag medveten om de felciteringar tidningar kan göra och jag skulle kollat upp artikeln ytterligare. Nu när det är gjort kvarstår jag dock fortfarande vid att uttalandet provocerar mig även utan felciteringarna:


"I really don't believe in abortion" Bieber says. "It's like killing a baby" How about in cases of rape? "Um. Well, I think that's really sad, but everything happens for a reason. I don't know how that would be a reason. I guess I haven't been in that position, so I wouldn't be able to judge that"


...Förståndigt nog inser han att uttalandet kommer sticka i många av fansens ögon, så i slutet tar han alltså tillbaka sina påståenden genom att konstatera att han aldrig varit i situationen och inte kan bedöma hur det skulle vara.

Det kvarstår ju trots allt att han tycker att abort "är som att mörda ett barn" och att "det är ledsamt att bli våldtagen, men att allt händer av en anledning..."


Men om vi för ett tag lämnar just Justin Bieber, som trots allt bara är en 17årig(!) amerikansk kille, och istället fokuserar på varför jag inte håller med honom eller ni andra som vill få abort att verka som barnamord utövat av ansvarslösa och dumma människor. Någonting som ska ses som illegalt.


Abort är och kommer aldrig bli något kul. Det tror jag att vi alla är rörande överens om. Men att likställa abort med mord tycker jag är fullkomligt onödigt.

I kommentarerna är ni flera som pratar om skrapningar, stålverktyg och foster med andnöd. Men ni nämner ingenting om exempelvis alla de hundratals polska unga flickor som i ren frustration tvingas köra upp vassa föremål i livmodern varje år, för att regeringen vägrar tillåta dem rätten till sin egen kropp?

För det är precis det handlar om. Rätten att få bestämma över sin kropp och över sitt liv. Känslan av att inte vilja ha barn kan vara precis lika stark som längtan efter att få barn.

Denna rätt är något jag själv upplevt på nära håll. Och som sagt är det ingenting man tar med en klackspark eller ser som något slags "preventivmedel". Sanningen är antalet aborter i Sverige stadigt har legat runt 30.000 per år i Sverige sedan 1971 då abortlagen stiftades.

Det här är 30.000 embryon som många gånger tack och lov sluppit utvecklas, födas och slutligen växa upp hos någon som inte vill ha det, någon som drömt om något annat men kanske tänkte att "det var meningen". Självklart slutar det ofta bra, man växer in i mammarollen och jag tror sällan att någon ångrar sig.

Men jag hävdar ändock att vikten av att kunna VÄLJA väger tyngre.

Sen kan man också fråga sig vad liv är? Är ni som kommenterar sådana som inte gärna runkar? En av de spermierna kan ju vara ett BARN! Ett LIV! Eller drar ni gränsen vid att spermien är på väg in i ägget? Ok, får man ta dagen-efter-piller då? Eller förstörs något som "är meningen" då?

Och vad är alternativet tycker ni? Ska vi gå 60 år bakåt i tiden och göra som på 50-talet då tusentals gravida svenska kvinnor i hemlighet åkte över Sveriges gränser för legala aborter, drivna av oviljan till att ha barn?




Slutligen vill jag poängtera att ingenting är svart eller vitt. Och jag tycker det är smärtsamt att läsa hur ni sätter er på höga hästar och moraliserar om barnamord, som om aborter görs av människor som tycker det är skojigt och ser det som "en kul grej".