en hysterisk dag.

äntligen börjar denna dag lida mot sitt slut.
kl 7 i morse hoppade jag upp ur sängen när kim sa att katten såg otroligt konstig ut i munnen, jag tittade och det såg förjävligt ut.
det såg precis ut som ett blodbad.
tänder saknades och tandköttet var ett enda stort sår.
storgrät gjorde jag också för helvete vad hjälplös man känner sig och veterinären öppnade inte sin telefontid förens kl 8 på morgonen.
ringde mamma på en gång så hon var startklar med bilen när vi fått prata med veterinären

kl 11 fick vi tid och vi åkte tid, dom konstaterade att dom inte kunde förstå hur en katt kunna gjort illa sig på detta sätt själv, en annan veterinär hade aldrig sett något liknande förut.
katten fick stanna kvar på djursjukhuset för att bli nedsövd och opererad.
käken hade flyttat sig (en katt har tvådelad käke och ena var sne och orsakat att tänderna gått åt helvete.)
3 tänder fick dom dra ut , sy ihop tandköttet och dom gjorde även putsning av tänderna i munnen medans han ändå var nedsövd.
2600:- gick kalaset på, helt klart värda pengar som egentligen skulle gå till våran nya teve.
men jag tittar hellre på min underbara misse än en fucking teve.

Människorna som jobbar på Falu Djursjukhus är riktiga änglar, toppenarbete har dom gjort och förklarat allting noggrant om vad som ska hända. känns underbart att veta vilka superbra människor det finns i denna värld.

vi har försökt komma på hur katten kan ha blivit skadad på det där sättet, eftersom det inte är vanligt att dom gör illa sig just sådär.
antingen har han varit oerhört klumpig och orsakat skadan själv men då hade det nog varit mer skada på kroppen och dylikt , en annan tanke är att katten har blivit sparkad av en människa i ansiktet (vilket inte är helt jävla omöjligt)

ett mysterium helt enkelt.
nu är jag glad över att katten är hemma hos oss, fortfarande lite groggy och skygg..spytt ett par gånger har han också gjort och imorgon ska han få mer smärtstillande!

det är helt galet hur mycket känslor som kommer upp när ens djur far illa, jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv och jag värdesätter min katt lika mycket som folk värdesätter sina barn!


Kommentarer
Postat av: Paula

Usch, hoppas verklgen han mår bättre snart! Och jag känner igen den där känslan om hjälplöshet. Om man hade kunnat hade man tagit deras smärta utan att tevka, bara Dom blir bra. Så känner även jag när nån av hästarna är sjuka, den värsta känslan man kan ha.



Som sagt, hoppas missen blir återställd snart!

2012-04-20 @ 13:07:28
Postat av: Anonym

Jag är precis som du E, skulle det hända chilli något skulle jag ge allt jag har för att han skulle bli bra igen.

2012-05-29 @ 23:21:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0