Nu tänker jag skriva av mig om en sak som jag länge har gått och burit på, många vet om det och andra är helt ovetandes. Det finns en rad olika åsikter om detta och ni har rätt till att yttra er, alla har rätt till sina egna åsikter och sina egna beslut.

När jag nästan precis fyllt 15 år fick jag veta att jag har gravid, att jag bar på ett nytt liv i min mage.
Det var tusen tankar som strömmades i mitt huvud och jag visste varken in eller ut.
Jag har förträngt så otroligt mycket från den tiden att det skrämde mig idag när jag läste igenom mina dagböcker.
När jag satt och läste igenom det kommer jag ihåg när jag fick se provstickan som visade "positivt"..
Min första tanke var "oh my god..vad gör jag nu?".
Jag kommer ihåg att jag berättade för min bästa vän först att jag var gravid eftersom jag setat och pratat med henne på msn och berättat att "nu ska jag minsann gå och kissa på stickan", helt ovetandes om hur mitt liv skulle förändras.
Jag grät.. jag grät så enormt och jag ringde min andra vän, hon skrek till sin mamma i telefonen att hon behövde skjuts till borlänge för att träffa mig och vips.
På 20 minuter var hon hemma hos mig och trösta mig, pratade om det osv.
Min pojkvän visste fortfarande ingenting.
När vi väl pratat av oss och allt började kännas lättare så ringer han och säger att han tänkte komma förbi, jag var kort och stram i telefonen och efter för många sekunder av tystnad frågar han mig "har du gjort det än?"
"mm.." är det enda jag får fram.. "och" säger han?.. det blir tyst igen.. jag är gravid får jag tillslut fram.. min kompis åker hem och min pojkvän kommer dit.
Sen minns jag inte så mycket mer, jag vet inte om det är samma dag eller några dagar senare som vi ligger och tittar på min mage och försöker inse att det verkligen lever någon i min mage. det är ett nytt liv där, en bebis..
Att sedan besluta om vi ska behålla barnet, bli unga föräldrar eller om vi ska göra abort, de var dom värsta tankarna jag någonsin har tänkt.
Det är inget jag önskar att någon få gå igenom, den smärtan du känner är så fruktansvärd.
Dagen efter gick jag iallafall till ungdomsmottagningen för att få hjälp och råd.
Dom frågade om jag hade bestämt mig (jag trodde själv inte att jag hade det, men när hon frågade sa jag)
-Jag vill göra abort.
Jag blev undersökt av en gynekolog som fastslog att nog fan var jag allt gravid, å inte så lite heller tydligen.
Med tanke på hur smal jag var då så är det ett under att jag inte såg de själv, jag hade höftben som stack ut värre än någonsin , men jag minns faktiskt att jag hade putmage, en sån där "före-mens-mage" typ. ? förstår ni hur jag menar?
påväg från ungdomsmottagningen ringde jag mamma som var på sitt jobb.
jag berättade för henne hur det låg till, jag tvekade inte en sekund för att berätta.
jag bara sa det, min mamma är en utav mina bästa vänner, jag visste att hon skulle stötta mig igenom det här.
hon sa att vi skulle prata om det när hon kommer hem.
Dom timmarna kändes som veckor, när hon väl var hemma så frågade hon om min pojkvän visste om det och hur jag hade tänkt att göra.
-Den 12/2 har jag tid för abort i falun.
Den dagen kommer jag aldrig att glömma, jag var gravid i vecka 13-14 och jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt över att jag valde att göra abort.
Jag tänker aldrig mer gå igenom något sådant igen.
Efter att jag gjorde abort var då jag började må riktigt psykiskt dåligt och började skära mig allt mer och mer, djupare och djupare.
Jag mådde så dåligt på insidan men jag visade det inte utåt.
Sedan jag gjorde abort har jag och mamma blivit så fruktansvärt bra vänner och jag skäms inte att berätta någonting för henne, hon är min absolut bästa vän och jag tycker verkligen att man ska ha en vuxen med sig vid sin sida när man gör en abort.

---

Gravid i vecka 13
"Din bebis väger nu 43-52 gram och mäter nu hela 6.6-7.9 cm mellan huvud och rumpa, vilket ungefär motsvarar storleken av en persika!"

Gravid Vecka 14
"Din bebis är nu 8.1 till 11.4 cm från huvud till stjärt, och väger omkring 52-68 gram. Storleken motsvarar ungefär en grapefrukt.Ansiktet hos fostret utvecklas alltmer; nu kan man tydligt se en näsrygg och att öron och ögon vandrar mot sina slutliga positioner på huvudet. En annan stor förändring är bildandet av lanugohåret som är ett fint hår som växer över hela kroppen i virvlande mönster efter hudens struktur (som senare bland annat kommer att utgöra bebisens fingeravtryck).Lanugohåret kommer att falla av innan förlossningen och ersättas av grövre hår.Bebisens sköldkörtel har mognat och börjar producera hormoner. Om bebisen är en pojke så bildas en prostata, och hos flickor vandrar äggstockarna ner från magen till ljumskarna.De mjuka broskdelarna börjar nu också delvis att omvandlas till skelett. Bebisen har ögonbryn men inga ögonfransar."

---