jag trodde aldrig att jag skulle sakna honom såhär mycket.
det gör riktigt ont att inte höra ett enda ljud för honom.
jag vågar inte skriva heller eftersom jag inte vill verka för "på".
åh det gör så ont att sakna någon man tycker om och jag skulle göra vad som helst för att få träffa honom , berätta hur jag känner för honom och allt sånt där.
jag saknar verkligen honom!!!!!!! jag ber till gud eller någon av alla dessa gudar som finns att han kommer hem i helgen
jag orkar inte sakna mer. det gör så ont. jag vill vara med honom, prata med honom, pussa på honom
fan, jag saknar honom verkligen!

jag vill pussa på honom i solnedgången, precis som den här bilden. jag vill bara vara nära honom. jag vill veta att han lever och mår bra! det är allt jag begär.. är det för mycket??