hur kommer det sig att alla såna här tankar kommer enbart om kvällarna?
varför tänker jag dom?
och varför i helvete kommer dom tillbaka , all the time?
varför går dom om och om och om igen i mitt huvud?

jag gillar inte såna här tankar och jag vet inte vad jag ska göra
vad ska jag säga?
när ska jag säga det?
ska jag överväga att ge upp och fortsätta på egna ben som jag är van vid
eller ska jag göra som jag sa åt helena som har exakt samma problem som mig "kör på vafan, du har absolut ingenting att förlora!"

jag är så förvirrad, jag gör mig så otroligt jävla förvirrad.