dagen blev ..

inte så bra som jag hade önskat..
minnen snurrar runt i huvudet och tårarna strömmar ner.
jag saknar dig så jävla mycket, så mycket att jag har en klump i halsen.
det känns som om den blir större för varje andetag jag tar.
om jag bara kunde få förklara hur mycket jag saknar dig och hur mycket du betyder för mig ..
men jag kommer aldrig att få träffa dig igen. jag har fortfarande inte insett det.
det kommer ta fruktansvärt lång tid att bearbeta min sorg.

en dag kommer vi  att mötas igen och jag längtar dit.
det gör så ont att veta att du inte finns kvar här hos oss.
jag har så mycket jag vill säga/skriva/skrika!.

nu tänker jag lägga mig ner och lyssna på musik som påminner om dig..

Daniel, du är älskad och saknad



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0