Ibland när jag tänker på framtiden så skrämmer den mig.
kan ni förstå att om ett par år så sitter jag där med en 4kilo´s klump , fastsugen vid bröstet.
såna här små naturliga tankar kan skrämma skiten ur mig (ibland).

jag har ioförsig redan uppfostrat mina egna barn i min skalle.
jag vet precis hur jag ska lösa alla sorters konflikter & jag vet precis hur jag ABSOLUT INTE ska göra.
det bästa är att jag är så fruktansvärt envis att jag skulle aldrig ge efter när det kommer till mina barn / någon annans ungar..
Personligen så tror jag faktiskt att ungar avskyr mig eftersom jag är ofta väldigt kall / "bitchig" mot dom.
vi alla vet att ungar försöker att kontrollera dig , precis som en radiostyrd bil.
men det funkar inte på mig.
det är någon liten spärr i hjärnan som gör att jag drar på ett "careface" när andra föräldrar säger "men okej då"

Kommer jag att bli en dålig mamma?
eller kommer jag rent av få riktigt väluppfostrade barn?

• Bestraffning, rätt eller fel?

Oh oh oh!!! sedan det här med att ge efter.
det blir jag så jävla förbannad på.

Man kan höra mamman / pappan på flera mils avstånd säga ; "NEJ lägg ifrån dig den där".
barnet kutar iväg med saken i  handen..
och sedan händer ingenting....absolut ingenting..föräldrarna suckar djupt och skakar på huvudet, dom ger helt enkelt upp
vart tog den här grejen med bestraffning vägen?
vart tog orken med att gå efter barnet, ta ifrån dom den förbjudna saken samt ta dom i örat.
nej just ja, att ta sina barn i öronen nu för tiden räknas väl som aga?